Ibland är kampanjjournalistiken väldigt tydlig, som i fallet med Dawit Isaak. Flera stora tidningar gjorde gemensam sak och gjorde upprop för den fängslade journalisten. Genom att ta upp Isaaks fall på tidningarnas förstasidor fick uppropet mycket uppmärksamhet. Samtidigt uppstår en mycket annorlunda situation när fyra stora tidningar publicerar exakt samma text på exakt samma dag, något som Mats Bergstrand på DN kommenterar på följande sätt:
I fallet med Dawit Isaak är detta ändå ett underordnat problem. Budskapet att han orättfärdigt hålls i fångenskap är okontroversiellt och ofta tidigare framfört i var och en av tidningarna separat. En god sak får rättfärdiga en udda metod.
I andra fall är kampanjjournalistiken svårare att urskilja. När SVT:s Uppdrag granskning rapporterade om Förbifart Stockholm anmälde Stockholms Handelskammare inslaget till Granskningsnämnden. Handelskammaren menar att rapporteringen kring Förbifart Stockholm var, om inte ensidig, väldigt snedvriden. Granskningsnämnden å andra sidan tyckte att Uppdrag granskning följde gällande programregler och friade. Ett utdrag ur reglerna följer här:
SVT ska bedriva programverksamheten sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i televisionen (5 § i sändningstillståndet). Kravet på saklighet innebär främst att uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. SVT ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet (5 § andra stycket i sändningstillståndet).
SVT ska beriktiga uppgifter som förekommit i ett TV-program när det är befogat (6 kap. 3 § radio- och TV-lagen).
Egentligen är kanske inte det viktiga att programmet blev anmält. Inte heller att det blev friat. Om reglerna ger utrymme för Uppdrag granskning att sända kampanjjournalistik är inslag som det om Förbifart Stockholm okej att göra. Det jag däremot tycker är olyckligt är när det inte tydligt framgår att journalisterna valt sida. När publiken inte är medvetna om att det som presenteras inte längre är objektiva fakta. Jag tror att de flesta tittarna antar att inslagen som sänds i Uppdrag granskning är objektiva reportage. När så inte är fallet bör man innan inslaget tydligt påtala att så inte är fallet.Frågan är om redaktionen för Uppdrag granskning någonsin skulle göra det?
4 kommentarer:
(S)(V)T har sin agenda som stadsfinasierade kanaler.
Och de rekla(M) finansierade kommer undvika vissa frågor av sina egna skäl.
Så vi är körda som medborgare :)
Emmeli,
dina funderingar kring transparens - och värda att komma tillbaka till i alla sammanhang där man berör mediernas trovärdighet, oberoende och strävan efter objektivitet.
Kampanjerna är ju väldigt tydliga i sin form - det finns ingen tvekan om den opinionsbildande avsikten. och det kanske till syvende och sist är den mest renhåriga journalistiken?
/Mia
Uppdrag Granskning och Kalla Fakta tillhör mina absoluta favoritprogram. Tidigare litade jag ganska blint på att deras reportage var både autentiska och objektiva. Efter den här kursen ser jag dem med helt andra ögon. Visst gräver de fram angelägna frågor men trots en objektiv image är en del av programmen duktigt vinklade. Och tittarna är många som aldrig kommer att reflektera över det. Det vet redaktionerna och nej, de kommer inte att upplysa tittarna om att de i vissa fall bedriver ren kampanjjournalistik.
Hej Emmeli!
Jag håller med dig om att publiken luras. De flesta tänker nog inte till utan sväljer det mesta som förekommer i media. Särskilt stor är risken med kampanjjournalistik, där publiken matas med något som framställs som givet. Fast å andra sidan - vill man förändra något så måste ju fokus läggas på det som man anser är fel? Frågan är om media, som ska vara objektivt, har rätt att aktivt ta ställning.
Skicka en kommentar