Uppvärming: Nyhetsrapporteringen i Sydafrika

Det första jag tänkte på när jag läste första blogguppgiften var nyhetsrapporteringen i Sydafrika. Jag minns hur förvånade vi var, då för tio år sen, när vi som nyanlända utbytesstudenter slog oss ner framför kvällsnyheterna. Inrikesnyheterna upptog nämligen 90 procent av nyhetssändingen. Övriga tio ägnades åt utrikesnyheter (korta notiser från övriga Afrika, Storbrittanien, Australien, Indien och USA) samt väder. För oss som svenskar verkade det här upplägget mycket konstigt - hur kunde man strunta i allt som hände i omvärlden? Då antog vi att upplägget berodde på att Sydafrika och resten av södra Afrika hade så många inhemska problem att det helt enkelt inte fanns utrymme för något annat.

Nu, efter att ha läst kursböckerna inser jag att det bara är en del av sanningen. Enligt de tio punkter som listas i "Börja skriva"* ska en nyhet bland annat vara något som intresserar många och som sker i nyhetsmediets spridningsområde.

I Sydafrika lever över 47 miljoner människor. Av dom är en majoritet fattiga och lågutbildade. För dom, som knappt har mat för dagen, intresserar knappast det som händer långt borta i Europa. Intressant är däremot det som händer med arbetslösheten, matpriserna, kriminaliteten och rasismen i det egna landet. Även händelser i grannländerna som kan påverka den egen situationen, både till det bättre och det sämre, kan möjligtvis fånga tittarens intresse. Erik Fichtelius skriver i "Nyhetsjournalistik - Tio gyllene regeler" att intresset för en nyhet i allmänhet avtar med avståndet i kvadrat. Jag skulle vilja påstå att det för Sydafrikas fattiga befolkning avtar det intresset snabbare än så.

För oss var nyhetssändningarna en stor fördel. Vi fick lära oss väldigt mycket mer om vad som hände i Afrika än vad vi hade fått här hemma. Samtidigt som vi naturligtvis kände oss väldigt isolerade när vi inte alls visste vad som hände hemma i Sverige.

* "Börja skriva" är skriven av Per Andersson-Ek, Kenth Andréasson och Åke Edwardson.